edit.

Nu har man hamnat i en less period då man är less på allt och alla.. Sen finns de ju vissa man kan störa sig på mer. Folk som inte tänker på andras känslor. Säger massa saker så att man bli glad och förväntar sig något. Och sen bara skiter i det. Det är något jag kan störa mig på. Jag är/kan va en krävande person. Och blir lätt irriterad. Men om man gillar mig som person och vill va min kompis så är det något man får ta. Jag kräver inte att man måste vara min kompis. Lär man känna mig från början är jag inte krävande. Blir bara så när jag väl känner att jag kan öppna mig för en person. För de är något jag har väldigt svårt för. Så ge mig inte falska förhoppningar och tro att jag inte bryr mig. När man väl börjar lära känna mig är jag inte samma person. Jag öppnar upp mer, visar mer hur jag egentligen är som person. Inte den där tystlåtna tjejen som vill gömma sig. Jag blir lätt rastlös och uttråkad. På så sätt kan jag vara krävande att man måste hålla igång. Inte krävande så att jag ringer varje dag och så. Jag är inte den personen som gillar att ta det lugnt och bara slå på en film eller så. Visst, ofta kan de också vara skönt. Men jag föredrar att hitta på något annat. Det kan vara just därför jag valde en praktisk linje i gymnasiet. För att sitta på en stol hela dagarna är inget för mig.

Jag omringar mig ofta bland människor som är väldigt framåt och utåtriktad. Motsatsen vad jag är. Jag har alltid trott att de är vad jag behöver. Att dom kan ta åt sig all uppmärksamhet. För de behöver inte jag. Men nu när jag tänker efter så kanske inte dom är bäst för mig. Jag kanske behöver någon som är på samma nivå som mig. Men jag behöver ändå någon som kan slappna av och vara lite knäpp ibland. Jag är ganska goofy av mig och jag tror jag ärligt talat har någon typ av damp, en mindre typ av det. Så jag måste ha nån som kan vara like knäpp som mig så att jag inte känner mig dum. Haha, kanske låter dumt allt de här. Men de är något jag har tänkt på..

Och när jag tänker på de. När jag tänker på mina gamla och nuvarande kompisar. Så trivs jag bäst med folk som gillar att göra saker. Alltså vara väldigt "aktiv", inte aktiv som sporta menar jag nu. Ni förstår nog:P.. Men som sagt, jag gillar även mysiga hemmakvällar. Absolut inget fel med det. Men jag blir väldigt, väldigt rastlös snabbt.
Och nu menar jag inte att jag bara trivs med sånt folk. Så näe, tro inte fel. Jag trivs med alla mina kompisar på olika sätt. De gör alla. Jag skulle aldrig vara med en person som jag inte gillar att umgås med. Vad ger de?


Sen med de där att jag tror jag har damp. De är inget jag har visat för någon än min familj. Annars skulle nog alla tro jag var knäpp och har damp. Vilket jag inte vill:P.. Vissa kanske har sett smått av de. Men inga större delar som här hemma. Nu kanske alla tror jag dampar på riktigt och sånt, men nej. De är de att jag blir väldigt hyper och sprallig av mig när jag är rastlös. Vilket dom här hemma tror är damp. Haha, de är något jag själv har tänkt på. Att jag tror jag själv har damp. Så jag tar inte åt mig så mycket när dom säger de. Jag vet att de inte är damp, men man skulle kunna tro det:P
Och det är en sida jag nog aldrig skulle kunna visa för någon:Phahaha.. Säger ju de, jag är knäpp för att jag ens skriver de här..haha

Aa, nu får de vara nog för allt biktande.. Undra om jag kommer våga lägga ut detta inlägg.. Kanske någon dag :P